Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖNDAGSSKOLOR. RENSKRI VNINGSBYRÅN 85
och medsystrars bristfälliga undervisning genom att bereda
tillgång till god näring för själ och intellekt.
Under hösten 1866 var Esselde ivrigt verksam för att i
Stockholm, där knappast ens något enklare lånbibliotek vid
denna tid fanns, söka få till stånd något motsvarande det
Ladies’ reading-room hon sett i London. Med sista
tidskriftshäftet för året kunde hon också skicka ut planen till en med
hemlånsexpedition förenad läsesalong för damer, åtföljd
av motivering för behövligheten av företaget. Hon hade då
kommit så långt, att hon var säker om den erforderliga
garantisumman, hade lämplig lokal och förestånderska och
löften om bidrag till biblioteket från flera förläggare och
redaktioner.
Den likgiltighet och brist på förståelse som Esselde på
(lera häll mött under förberedelserna för det nya företaget,
besegrades till ej ringa del genom hennes av övertygelsens
värma genomströmmade upprop. Hon fick snart bevis
därpå, ett av de mest glädjande från en person, som hon
ända från lärokursens tid genom vänner till båda följt, lärt
uppskatta som karaktär och begåvning och hoppades på
som framtida medarbetare. Det var fru Anna Wallenberg.
»Då jag anser mig till en viss grad hafva gjordt en af
edra idéer orätt, har jag ingen annan utväg att godtgöra
mitt fel än att gifva mig på nåd och onåd», skriver fr,u
Wallenberg till Esselde strax på nyåret 1867, på samma
gång hon tecknar familjeabonnement å Läsesalongen. »Jag
tillstår att jag vid första påseendet ej kände mig lifvad för
saken och hade föga hopp om dess framgång, men efter
genomläsandet i går af er med Tidskrift för hemmet följande
förträffliga motivering för läsesalongen insåg jag med ens
de verkliga fördelar som derigenom kunna vinnas, och en
liflig önskan att på något sätt kunna tjena densamma
uppsteg i samma ögonblick hos mig.»
Detta var ej tomma ord. Fru Wallenbergs intresse var en
gång för alla väckt och när den första styrelsen för Läse-
6f—220623. Leijonkufvud, Sophie Adlersparre. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
