- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / I /
111

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AXEL ADLERSPARRE III

Det var blott tillfälligt, i egenskap av statsrevisor, som
Adlersparre nu uppehöll sig i Stockholm, men det skulle
ej dröja länge innan han blev bosatt där. Dåvarande
sjöministern B. von Plåten kallade honom mot slutet av året
till sin expeditionschef, han ansåg det vara sin plikt att
hörsamma kallelsen och lämnade, ehuru med saknad, sin
lugnare och anspråkslösare verksamhet i Karlskrona för
ilen nya krävande förtroendeposten. Redan i början av
vintern 1864 var han med sin familj installerad i en
bostadsvåning i Långa raden på Skeppsholmen.

Första intrycket av huvudstadslivet var motbjudande
fiir Adlersparres puritanskt allvarliga sinnesriktning; med
sin kraftiga terminologi kallade han Stockholm ett
blåkulla, en ormgrop. Han var dock så långt ifrån någon
enstöringsnatur, att han tvärtom hade ett livligt behov av
att diskutera och utbyta tankar med sina vänner; och till
dem kunde han inom kort räkna Esselde.

Då han på hösten gjort sitt avskedsbesök hos henne,
hade hon befunnit sig i en period av djup nedslagenhet,
framkallad av en familjekonflikt, och det hade gjort henne
gott att träffa honom. »Det gifves tider», skriver hon till
sin vän i Uppsala under intrycket därav, »då man finner
sig så misskänd och tillbakasatt, att en fremlings välvilja
lår en viss betydelse och hans goda tanke blir af verkligt
viirde.» När de nu åter träffades, sedan han blivit
Stockholmsbo, var han snart ej längre främlingen.

Sedan han en gång i mars uttalat sitt omdöme om ett
tidskriftshäfte i brev »för att icke», som han säger, »med
mina täta visiter alltför mycket utslita Herrskapets golf»,
men fått till svar att golven inte för ofta kunde nötas av
vänner, en kategori, dit kommendörkapten Adlersparre
ovanligt hastigt kommit att räknas, skriver han spontant:
I lögt, mycket högt uppskattar jag att få upptagas ibland
vännernas antal i Herrskapets hus! — jag tager fasta på
detta löfte! — och aldrig skall jag uppsåtligt förverka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/1/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free