Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
NYA LIVSOMRÅDEN
Men mer och mer synes det nu ha gått upp för Essselde,
att livet för henne skulle bli fattigt utan den.
I lugnet på skogshöjden ovan Mälaren hade Esselde
äntligen kunnat öppna sitt hjärta och invigt sin mor i den
själsstrid, hon hade att genomkämpa. Ett brev till Rosalie,
som redan då de träffats på våren fått en aning om
sammanhanget, kastar ljus över stridens innebörd.
»Det svåra steget är nu taget, sedan ännu ett par
sällsamma meddelanden, utbytta mellan Skeppsholmen och
Lyran, ställt saken, såsom det tycks, på sin spets. Råd
har jag hvarken begärt eller fått, ej heller kunde jag ta
emot sådana. Här om någonsin måste handlas på eget
ansvar. Jag är alltså fri att bestämma öfver mitt öde —
så fri nemligen som man är, då man skall styra kurs
mellan pligten och böjelsen, mellan förnuftet och hjertat,
mellan ansvaret af gamla förpligtelser och en redan
mottagen lifsuppgift samt de nya och möjligen högre
förpligtelser, som innebäras i en ädel mans tillgifvenhet,
uttryckt med ord, sådana som t. ex. dessa: ’Med er skulle
jag bli mångdubbelt bättre och starkare.’ — Att det
goda inflytandet skulle vara ömsesidigt, känner jag väl,
och frågan är: har man rätt att skjuta ifrän sig en
sådan dubbelmakt till det goda?
Vore nu detta allt, så hade kanske saken redan
oemotståndligt afgjort sig sjelf. Men det är icke så. Jemte det
tilldragande, goda inflytandet står ett annat bortstötande
— sårande — söndrande — och det kunde vara möjligt
att detta blefve det segrande. Med andra ord. Jag frågar
mig ännu ångestfullt: är det en god eller ond makt,
som drar oss så oemotståndligt till hvarandra?
Frågan är nu hemställd till honom sjelf, och af svaret
beror väl hufvudsakligen vårt öde. Möjligt är att han
icke alls svarar, ty han kan icke lida, icke förlåta min
misstro, ehuru han sjelf skapat den. I så fall är frågan
så mycket orubbligare afgjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
