- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / I /
142

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

NYA LIVSOMRÅDEN

Lyran med alla dess kommande och farande gäster, till
vilka denna sommar även Ibsen hörde, visade sig emellertid
efter flera misslyckade försök ej vara rätta platsen, dä det
gällde sådana förtroliga samtal som båda nu längtade efter.
Det var först i september i Esseldes arbetsrum i staden
som de träffades och som de efter allvarlig prövning
kom-mo överens om att även de med familj ehänsyn och med
Esseldes verksamhet sammanhängande svårigheterna, som
stodo i vägen för en gemensam framtid, skulle kunna
övervinnas. Och några dagar senare mottogs Adlersparre
som son av Esseldes mor och som bror av hennes bröder.
»Hennes halfva själ är redan på Skeppsholmen, det vore
kanske så godt att låta den andra hälften följa efter så
fort som möjligt», säger vid denna tid med en blandning
av glädje och bitterhet gamla friherrinnan, som på det
bestämdaste motsatt sig att hennes dotter skulle uppoffra
sig för henne.

# *

*



Dagen efter trolovningen lät Adlersparre bära upp till
Esselde en kaktus av det slag som kallas kaktéernas
drottning. Han hade många år tidigare fört den hem från
Kuba, och det hade varit en högtid var sällsynt gång den
exotiska växten i skymningen sakta började öppna sin
stora, hemlighetsfulla blomma.

»Hvad är det för något förunderligt ljuft och herrligt»,
utbrister Esselde inför det vitskimrande under, som i
kvällens tystnad fyller rummet med sin starka vällukt. Och
hon tillägger: »Jag ser genom blommans kalk in i något

ännu djupare, underbarare.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/1/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free