Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionstendens klargjorts av kritiken hade emellertid tonen
skärpts, och »Clara-Raphael-Fejden», sådan den sedermera
skildrats av Frederik Bajer, hade varit en föregångare till
Herthastriden ej blott i fråga om mängden av inlägg för och
emot utan icke minst i fråga om de personliga angreppens
råa ton. Vad inverkan på författarinnan själv beträffar, var
dock skillnaden stor. Fredrika Bremer, härdad genom lång
erfarenhet, vistades utomlands, medan kritiken kastade sig
över hennes verk och hennes namn; den tjuguåriga Mathilde
Fibiger, som man snart lyckats uppspåra bakom
pseudonymen, levde däremot mitt uppe i det hela, och vad hon
kände har fått ett förtätat uttryck i orden: »Jeg bliver kort
•over hver Dag i aandelig Forstand.»
Mathilde Fibiger hade gått ut ur striden med knäckt
livsmod. Hon uppgav snart drömmen om en framtid som
författarinna, men sitt krav på självständighet, yttre och
inre, uppgav hon aldrig. Efter att ha prövat på den ena
utvägen efter den andra och efter att mången gång ha stått
svältgränsen nära, hade hon slutligen hamnat på den post
som telegrafist i Helsingör, där Frederik Bajer fann henne.
Den genom honom förmedlade beröringen med Esselde
väckte för en tid till nytt liv Mathilde Fibigers skrinlagda
förhoppningar att kunna verka med sin penna. Hennes
brev mottogos i Stockholm med varm sympati, hon tillät
Esselde att i Tidskrift för hemmet införa utdrag ur dem
och skickade slutligen till 1869 års årgång skissen »Den
Ensommes Hjem», gripande genom motsättningen mellan
realistiskt skildrad torftighet och en trots alla »Livets barske
Miner’ okuvlig tro på självständighetens lycka. Esseldes
sätt att mottaga den spred över Mathilde Fibigers tillvaro
på telegrafstationen en återglans från de ungdomsdagar, då
Heiberg först uttalade sig om manuskriptet till Clara Raphael.
»Er det ikke underligt», utbrister hon, »netop i disse
Dage for tyve Aar siden sendte jeg mit forste Arbeid her
fra Lolland til Kobenhavn, og nu da jeg har sendt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
