Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom Bikupans styrelse tillsatta kommittén och Esselde,
framgår av ett kort före jul skrivet brev från henne till fru
Olivecrona. Kommittén hade då publicerat sitt upprop till
blivande utställare, och Esselde var angelägen att såväl
Bikupan som redaktionen av Tidskrift för hemmet skulle
fa tillstånd att deltaga som kollektiv utställare. En annan
sak som låg henne om hjärtat var att den svenska
kvinno-slöjdavdelningen på expositionen i Wien skulle få en lämplig
föreståndarinna »att anordna den, förevisa och ge
upplysningar m. m.», och därtill föreslår hon Jenny Rossander,
som även sedermera fick uppdraget. En prisdomare hoppas
hon på i Rosalies person — det blev emellertid statsrådinnan
A. Bergström som utsågs härtill — och hon slutar med
orden: »För min del jublar jag redan i mitt tysta sinne
öfver dessa möjligheter.»
Tidskriftsredaktionen som1 utställare — det är tydligt
att Esselde dock nu börjar taga den angelägenhet, som
främst intresserar henne och som troligen ej inom Bikupans
styrelse omfattats med den entusiasm hon önskat, i egna
händer. Och tidskriften själv bär de mest otvetydiga
vittnesbörd härom från och med första häftet av 1873 års årgång.
Det är ingen tillfällighet att inledningsartikeln rör konsten
i hemmet, handarbetets förhållande till »det sköna i den
egendomliga form, hvarunder folkanden fattat och återgifvit
det». Det är icke heller någon tillfällighet att Esselde just
vid denna tid upprepade gånger, ehuru förgäves, söker
övertala Dietrichson att hålla föredrag över stilprincipen i de
gamla textilierna, medeltidens och bondstugornas. »När
Fru Adlersparre ännu engång ser på mig med sina goda,
välsignade ögon, så säger jag ’ja’ ännu en tredje gång —
och så har jag hela tragedien öfver mig ännu en gång»,
utbrister han, förtvivlad över att ej kunna hålla ett
förhastat löfte, i ett brev av den 8 januari 1873.
Det konstnärligt etnografiska intresset låg just nu i
luften. Utom Malmström hade Kulle och Curman gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
