Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en behållning i arbeten och redskap af betydligt större
värde än de nämnda gåfvorna och anslagen. Att redogöra
för den mängd präktiga arbeten som förfärdigats — största
delen kanske till utlandet — eller de stora beställningar,
som föreligga, skulle taga för mycket tid och utrymme.
Jag vill blott nämna att alla förutsättningar finnas för att
föreningen skall nå sitt vackra mål — framkallandet af
en renaissance af den fornsvenska konstindustrien
inom det textila området.
Och likväl kan det bli omöjligt att begagna sig af dessa
förutsättningar blott af brist på rörelsekapital.»
Då Esselde i fortsättningen av brevet talar om att
föreningens ledare »villigt offrat tid, krafter, konstskicklighet
och äfven penningar så långt som det varit möjligt», tänker
hon på den lilla grupp, som stod vid hennes sida under
dessa första år, då allt var »nytt och ungt och fullt af
pulserande lif och förhoppningar». Det var icke blott de båda
andra stiftarinnorna Hanna Winge, den besjälade konstnären,
och Molly Rohtlieb, den fint bildade, teoretiskt och praktiskt
skolade kännaren — det var ännu några hängivna
medarbetare. »De sju fostermödrarna», som fru Curman kallar
dem, äro välbekanta från Handarbetets vänners saga.
Den som bar vardagens tunga, genom makten av Esseldes
övertalande ord förflyttad från familjeflickans sorglösa, men
instängda tillvaro till byrådirektrisens allt mer ansvarsfulla
värv, var Anna Fleetwood. Esselde hade upptäckt henne
redan då det gällde utförandet av det mest maktpåliggande
och mest uppmärksammade broderiet för Wienutställningen,
och nu undgick hon ej sitt av upptäckarens säkra instinkt
utstakade öde. Hon undgick ej dagars möda och nätters
oro, men direktrisen växte med sin uppgift, och när hon
efter tio år lämnade byrån i andra händer, gjorde den henne
all heder.
Ännu en av sina bästa krafter hade den unga föreningen
Esselde att tacka för. Det var på hennes förslag som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
