Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Esseldes »sträfvan att», som han säger, »gjuta mera
ideelt lif i våra förhållanden».
Som alltid, då det gällde att förverkliga en ny plan, satte
Esselde med sin brinnande energi alla krafter i rörelse för
att uppnå ett gott resultat. Hon tänkte ej blott på
föredraget, hon sökte även förbereda största möjliga utbyte av
själva den sällskapliga samvaron. Så vände hon sig till
exempel till fru Therese Gyldén, född von Knebel, som,
sedan hon i början av 1870-talet med sin man flyttat till
Stockholm, där vunnit de livligaste sympatier genom sitt
själfulla väsen och sina från Goethes Weimar-krets direkt
härstammande starka intellektuella intressen. Esselde skrev
någon dag i förväg och bad henne anse sig som värdinna
för skolvännerna med Richert von Koch och kapten
Törngren som biträdande krafter. »Här är», säger hon,
»alls icke fråga om några anordningar eller dylikt, endast
att finna några lefvande medelpunkter, kring hvilka samfälda
intressen kunna gruppera sig och ett tankeutbyte uppstå
inom en större eller mindre krets, ej blott mellan två och
två, såsom vi så gerna splittra oss.»
Samkvämet gick av stapeln på Rydberg den 5
december och blev en stor succés. En av deltagarna, Amanda
Kerfstedt, skriver kort därefter till Esselde i ett brev, där
de av Magnhildföredraget framkallade diskussionerna ännu
eka: »Det var länge sedan jag var med om något som så
roat mig — kanhända aldrig. Jag har icke på tjugo år
varit i något större sällskap, och om man kunde antaga
att sällskapslifvet vore sådant det här visade sig, så kunde
det vara lockande att åter börja njuta derutaf. . . Ack ja,
det var så roligt att se så många personer som man redan
förut tyckte sig känna.»
Förberedelserna för samkvämet voro ännu ett plus till
alla de omsorger, som lade beslag på Esseldes tid. Och
dock finner man att i den nyss nämnda lilla
anteckningsboken från samma höst den mycket sägande notisen hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
