Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSKRIFTEN.
»Jag bor qvar i vårt lilla örnbo, nu ytterligare
samman-trängdt i följd af nödvändigheten att hyra ut en del, men
der jag dock, omgifven af bittert ljufva och alltid kära
minnen, trifves bättre än någon annanstädes», skriver Esselde till
Ellen Key i slutet av november 1879. Vid arvskiftet hade
huset på Söder, som utom lösören utgjorde boets så gott
som enda tillgång, inlösts av henne, men nu, dä det stod
henne fritt att återvända till centrum av staden, kunde hon
ej besluta sig för att sälja det. Yngste sonen hade ännu
ej slutat skolan, hon ville behålla det gamla hemmet såväl
för honom som för sjöfararen, då han återvände från sina
färder, och för de övriga syskonen, då de kunde komma
på besök. Hon bodde tills vidare kvar och behöll även,
som en nödvändig följd därav, så länge det lät sig göra,
sitt mottagningsrum vid Vattugatan.
Det var dock endast övre våningen och vindsrummen,
som Esselde nu disponerade för sin och sonens räkning.
De båda nedre våningarna hade hon hyrt ut till den
kände historiske skriftställaren Otto Sjögren, som just till
hösten 1879 skulle tillträda sin befattning som kollega
vid Katarina läroverk och sökte bostad i närheten för
sig och sin familj. Det var en hyresgäst efter Esseldes
sinne. I honom vann hon en ny medarbetare, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
