Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är som ett genljud från den tid då tidskriften
planlädes i dessa ord, dock med den stora skillnaden att den
glada ungdomliga entusiasmen saknas. Och liksom tjugutvå
år tidigare ser Rosalie först och främst svårigheterna. Nästan
överväldigad av Esseldes stora planer och slagen av den
olikhet i utvecklingsgång, som allt tydligare lagt i dagen
olikheten i skaplynne dem emellan, ger hon sin förklaring att hon
mer och mer känner sig skygg för offentligheten och
således skulle vara föga att påräkna för möten, föredrag och
offentliga diskussioner, om än hon alltjämt är färdig att
tjäna deras gemensamma intressen med sin penna.
I ett fall motsvarar dock Rosalie helt och fullt Esseldes
förväntningar. Hon är färdig att gripa in för att hålla
deras gemensamma skapelse vid liv. »Mig förefaller bäst, om
Du ville concentrera Din kraft och Dina bemödanden på
att hålla tidskriften uppe och låta den fortfarande få
framstå såsom qvinnofrågans sansade och aktade målsman.
Der-till vill jag gerna lemna något pekuniärt bidrag efter råd
och lägenhet . . skriver hon. »Fara är att, om Du släpper
manteln, upptages den af andra och lätt kan den då räka i
mindre goda händer.»
Då Esselde tackar för det goda vänskapliga rådet, som
hon gärna skulle velat följa, understryker hon ytterligare
de ekonomiska svårigheterna. »Att arbeta endast för
tidskriften, så länge den icke ens bär sig, ännu mindre
lem-nar några tillgångar till honorar är mig omöjligt..
skriver hon i juli till Rosalie. »Deraf planen till en förening,
som kunde antingen bära tidskriften eller fortsätta dess
arbete. Troligen stannar det dock vid blotta planen, ty jag
känner mig stundom gripen af en trötthet, gränsande till
missmod, och det är ej med sådana känslor ett sådant verk
skulle börja . . . Att du vore villig göra något för saken
gläder mig innerligen, vare sig saken kommer att verkligen taga
ditt deltagande i anspråk eller ej.»
Rosalie var färdig att övergå från ord till handling, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
