- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / II. /
84

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rosalie underrättade genast sin vän om utgången, på
samma gång hon erbjöd sig att i Uppsala skaffa flera
undertecknare än de sex, som på sammanträdet skrivit sina
namn — utom hon själv, Eva Fryxell, fru Ebba Lind af
Hageby och tre herrar, redan nämnda som uppskattade
och intresserade medarbetare i tidskriften, L. H. Aberg,
Ernst Beckman och Oscar Stackelberg. Men för Esselde
var missräkningen, i synnerhet då hon från annat häll fick höra
att ingen varit fullt tillfredsställd, så stor, att hennes
första impuls var att uppge hela saken.

»Älskade vän», skriver hon till Rosalie dagen efter
sammankomsten hos henne, »först ett innerligt tack för
gårdagens försök och sedan en bön: låt alltsammans fara!

Du i första rummet, tidskriften i det andra, jag i det
tredje, äro för goda att yrka saken, då det ej kan ske i
medvetande af goda viljors fria samverkan- Bättre att sluta
i tid, af uppenbara skäl, än att låta vårt skötebarn föra
ett tynande lif. Således, ännu en gång: låt alltsammans
fara! ...

Hvad Ellen Ankarsvärd och Fredrika Limnell
beträffar, ligger det något bakom, som jag ej förstår. Den
förra vet alltid hvad hon vill, söker med god vilja och
skarpt öga det rätta och håller fast dervid, coûte que
coûte. Den andra följer henne. Båda äro dock verkliga
vänner både till saken och tidskriften och mig. Märkligt
skall bli att höra om de gifva mig någon förklaring öfver
det förment lätta sättet att uppehålla tidskriften.»

Det var ej mot tanken på en garanti i och för sig utan
mot de därvid fästa villkoren som Ellen Ankarsvärd hade
opponerat. Hon ansåg, otvivelaktigt med fullt fog,
Essel-des på ökad spridning och minskning av
distributionskostnaden beräknade förslag, att var och en av garanterna skulle
svara för tio prenumeranter, avskräckande och omöjligt att
genomföra. Däremot ville hon gärna vara med om ett
»garantibolag eller garantörsällskap», som betryggade tid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/2/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free