Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra med sig. När hon efter ett års rådrum haft på alla
förslag blott ett b leklag dt nej till svar, äfven då när
tvekan gällde blott formen, så anser jag det vara ett tecken
för mig att tidskriften lefvat länge nog och att den i
viss mån förfelat sin uppgift.
Detta kan vara bittert, men, rätt buret, kanske helsosamt.
Visste jag ej förut att menniskan sår på en förhoppning,
så vet jag det nu.»
Ellen Ankarsvärd kände det under sådana förhållanden
nästan som en samvetssak att ej låta frågan falla, och hon
räknade på Fredrika Limnells personliga inflytande för att
genom muntlig överläggning kunna nå en tillfredsställande
lösning. Men fru Limnell bodde ännu kvar på Lyran, och
som hennes man låg sjuk där, var det svårt för henne att
komma in till staden. Det blev sålunda till en början på
tu man hand med Esselde i hennes mottagningsrum vid
Vattugatan, som Ellen Ankarsvärd hade att pröva sin
uppfattning mot hennes vid denna för tidskriften ödesdigra
tidpunkt.
Sammanjämkningen blev svår att åstadkomma. Esselde
stod fast vid sitt beslut att ej bygga för framtiden på den
lilla majoritet som accepterat hennes förslag.
»Den ömtålighet, som förbjuder att antaga en motvilligt
erbjuden tjenst, äfven då den som här icke innebär någon
pekuniär uppoffring, den vidkännes jag, både för
tidskriftens och min egen räkning», skriver hon vid denna tid till
fru Limnell. »Vi hade i annat fall ej hetat hvad vi heta
eller varit hvad vi äro —■ vare det sagdt i all ödmjukhet.»
Och mot tanken på en garanti, som, utgående från den
faktiskt till fem å sexhundra nedgångna prenumerantsififran,
endast avsåg att tidskriften skulle kunna bära sig och
redaktionen ej bli utan arvode, uppreste sig hennes stolthet
som mot en allmosa.
Efter det resultatlösa samtalet beslöt emellertid Ellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
