Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämnat Uppsala och var ännu icke fullt på det klara med
vilket fält hon skulle välja för att göra sina studier
fruktbringande. Hon hade med intresse följt tidskriften, redan
1879 erbjudit den en uppsats om bristerna i den engelska
kvinnouppfostran och därigenom kommit i beröring med
Esselde, som tydligen fått det bästa intryck av den livliga,
intelligenta unga flickan och väntade mycket av henne.
Goda förutsättningar för samarbete saknades således ej.
Det är för övrigt något egendomligt gripande i tanken
på intressegemenskapen mellan den blivande författarinnan
till Märkvärdiga qvinnor och Teckningar ur svenska
adelns familjelif, Agneta Horns upptäckare, och
Esselde just på det område, som skulle bli Ellen Fries’
eg-naste. Svenska qvinnans historia stod för Esselde allt
ifrån begynnelsen av hennes litterära verksamhet som ett
lockande obrutet fält, därom vittna icke blott sextitalets
romantiserade skildring av Margareta Ascheberg utan än
mer den serie utkast i tidsföljd, som genomgingo några
årgångar på sjuttitalet. Naturligtvis voro de en dilettants arbete,
vittnande om »att Förf. studier ej stodo i jemnhöjd med hans
begåfning», som Eva Fryxell en gång med sin fars
instämmande skriver. Men den gamle historieskrivaren
intresserade sig det oaktat livligt för dem och gav råd och
litteraturanvisningar.
Esselde hade med riktig instinkt snart insett, att det
rikaste materialet måste ligga förborgat i herrgårdsarkiven,
och med sitt suveräna ringaktande av svårigheter gjort upp
en plan, som avsåg ett första försök att komma åt det.
Hon erbjöd genom Tidskrift för hemmet våren 1876 ett
reseunderstöd för insamlande af bidrag till den
svenska qvinnans historia, ett understöd som kunde
sökas af »fruntimmer med intresse för kulturhistoriska
studier och någon vana att tyda gamla manuskript». Med
slagruta för de rikaste fyndgruvorna, tänkte hon sig
arbetet till en början förlagt till enskilda arkiv i Sörmland, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
