Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En idé, en reform, ett praktiskt företag har vanligen
en eller annan energisk personlighet till sin bärare; men förr
eller senare kommer en tid, då de enstaka personligheterna
icke längre förslå, då uppgiften kräfver ett flertals samlade
krafter för att kunna lösas. Så qvinnofrågan.»
Orden stodo att läsa i näst sista häftet av Tidskrift för
hemmet för 1884 som ett givakt för allmänheten om vad
som var i görningen. Esselde hänvisade på de sedan
årtionden tillbaka bestående anglosachsiska kvinnoföreningarna
som jämte den mera nybildade franska koncentrerat sin
verksamhet kring rösträttsfrågan, på den tyska
Frauenver-ein och på Dansk Kvindesamfund, som dock dittills verkat
för tämligen begränsade syften. Hon framhöll att frågan
om en dylik sammanslutning var aktuell både i Norge, där
Kvindesagsforeningen i slutet av juni bildats på initiativ av
den kände frisinnade politikern Berner, och i Finland, där
Finsk kvinnoförening något tidigare framträtt, för att sluta
med att bebåda ett svenskt förbund i samma syfte.
Det var inför de många tecknen till reaktionära
strömningar i tiden, som Esselde först för sig klargjort
nödvändigheten av en sammanslutning. Man finner spår därav redan
mot slutet av sjuttitalet. Upprörd över att ej ens Aftonbladet
vid fru Wilhelmina Hiertas bortgång ägnat den storsinnade
mecenaten och ädla personligheten mer än nägra
knapphändiga rader — en uraktlåtenhet från redaktionens sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
