Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Esselde vad som sades i staden och som gick ut på
att omsorgen om tidskriftens bestånd skulle »ligga
bakom hela förbundsidéen». »Jag ville», skriver hon några
dagar senare till Rosalie Olivecrona, »i första ögonblicket
genast uppgifva tidskriften samt låta styrelsen upphäfva sitt
beslut. Hildebrand, som visat sig som en verklig vän af
både mig och förbundet, menade dock att detta snarare
skulle ge historierna ny fart. ’Jag har sjelf varit utsatt för
nedrigt förtal’, tilläde han, ’och har funnit det bäst att icke
låta det inverka på mina handlingar.’ Efter mycken kamp
och tvekan har jag alltså bestämt mig att, såsom ju redan
i första inbjudningen nämndes, afsluta mitt publicistiska
arbete, i det tidskriften 1885 slutar med en sista årgång;
och tryckes anmälan härom i dag.»
»Det lilla Stockholms elaka småstadsförtal», symptom
för benägenheten att se en stor framtidsplan ur trång
personlig synvinkel, kunde visserligen för tillfället uppröra
Esselde, men rubbade i ingen mån hennes övertygelse.
»Efter att ha genomkämpat mycken bitter smärta, har jag
nu kommit upp till en punkt, derifrån jag kan se hela
förloppet ur mera humoristisk synpunkt», bekänner hon i det
nyss anförda brevet till sin gamla vän Rosalie; »sorgen har
fått en skiftning i rosenrödt; jag har pröfvat idéen och
funnit den fortfarande riktig — ja, framtidsstor ... I denna
förvissning tager jag nu saken lugnt.»
Hur föga Esselde från början önskade att själv kvarstå
som redaktör, framgår av ett hennes uttalande till Fredrika
Limnell sommaren förut, då hon uppgjorde planen till
förbundet: »Min mening vore, att få in unga, friska krafter
på de ledande platserna — män och qvinnor — samt att
besätta en del rådgifvareplatser med äldre, erfarna kämpar
för saken. Så vill jag gerna sjelf taga rådgifvareplatsen
för den litterära verksamheten och räknar på sakens gamla
vänner för andra dylika uppgifter.»
Bland unga krafter tänkte Esselde, då det gällde ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
