Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fries’ artiklar, så länge hon skrev i »den der gamla
tidskriften». Ellen Fries tyckes oförsiktigt ha röjt något sådant
yttrande för Esselde, då hon i mitten av december
meddelade henne sitt beslut att kvarstå endast som medarbetare,
ej som medredaktris. Esselde föreslår henne nämligen i
sitt svar sarkastiskt att teckna »några interiörer från den
lärda flickverlden, säkert ett pikant ämne, hvari beslutet att
ignorera allt hvad som skrifveS äfven af unga och goda
pennor... i en gammal publikation borde bilda
kärnpunkten» -— ett skämt med stark bottensats av bitterhet.
Flur djupt likgiltigheten från ett håll, där hon väntat sig
det bästa stöd för kvinnosaken, grämde Esselde, framgår
därav, att hon mer än ett halvår senare återupptager ämnet
i brev till den första medredaktrisen från
grundläggningsåren. »Vi, du och jag», skriver hon till Rosalie Olivecrona,
som varit betänkt på att utgifva en essaysamling, men ej
funnit förläggare, »hafva med all vår olikhet i öfrigt ett
gemensamt fel i förhållande till den läsande allmänheten,
särskildt de tongifvande litterära kretsarne i hufvudstaden
och vid universiteten — vi äro för gamla. Man förstår oss
icke längre, man tänker icke som vi; vårt
framställningssätt anslår icke ungdomen, sjelfva vårt språk förefaller
dem föråldradt. Och äfven om man icke kan neka, att
innehållet är af värde, så anser man sig sjelf lämpligare
och mera befogad att föra ordet — ja, man går så långt
inom de yngsta litterära kretsarne, att man utöfvar ett slags
terrorism emot den mindre ensidiga och mindre
fördomsfulla ungdomen, i det man hotar att ’icke läsa deras
produkter’, om de framträda i sällskap med oss äldre.»
»Som sagdt», fortsätter Esselde, »vi äro för gamla, vi hafva
blifvit vägda och befunnits för lätta på den ’moderna
realismens’ våg å ena sidan och den reaktionära evangelismens
å den andra. Icke som skulle vi ej ännu hafva ganska
varma sympatier att påräkna från hem och bland arbetande
qvinnor i många olika delar af landet. Men den skaran är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
