Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Gertrud Adelborg. »Det lilla som är qvar suger Dagny;
men så blir hon också pigg och bra.»
Under sådana förhållanden var det ej utan oro som
Es-selde motsåg kommittéarbetets återupptagande på nyåret.
Besvärad av envisa förkylningar, tänkte hon med
bekymmer på den långa vägen från Söder i vinterkylan till
sammanträden och skolbesök och gav i brev till ordföranden
luft åt sina farhågor. Han visade sig emellertid ytterst
tillmötesgående och föreslog att, då lokal i alla händelser nu
under riksdagstiden måste hyras, den skulle anordnas
antingen i hennes eget hus på Söder, eller »i förening med ett
annat, såsom tillfällig bostad för Friherrinnan afsedt rum». Det
senare befanns lämpligast, och för sammanträdestiden
^februari—io mars) förhyrdes ett par rum å hotell Kung Carl. Samma
hänsyn till Esseldes ålder och försvagade krafter visade hennes
kamrater i kommittén sedermera vid upprepade tillfällen.
Trots det att Esselde nu på vintern härigenom
besparades tröttsamma färder, visade sig dock följderna av
överansträngningen, då hon i mitten av mars kom ned till
Nyköping för inspektion. Där sjuknade hon nämligen i en
lunginflammation, som tvang henne till flera veckors
overksamhet; lyckligtvis kunde hon få den bästa vård i sin bror
Axels hem, där hon bodde.
»En sådan tid af tvungen stillhet som den vi båda
genomgått», skriver hon till Fredrika Limnell i april, »har sina
pröfningar och svårigheter, men också sina fördelar. För
mig ha de senare legat dels i den lyckliga upptäckten af
en oväntadt stor och oförtjent vänlighet från många, unga
och gamla, dels i möjligheten att samla erfarenheter,
intryck och tankar, som under arbetsdagens tunga och hetta
lätt förskingras, dels och främst i maningen att mer än
eljest tänka på hvad som komma skall.
Detta i korthet hvad som hjelpt mig bära plågan och
sysslolösheten. Nu börjar det bli litet bättre, ehuru jag
ännu icke varit ute och är jemmerligt hes. Hos mina sy-
n—232787. Lcij o?ihuf vud, Sopkie AdUrsparre. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
