Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne Charlotte Leffler nedskrivna, men aldrig publicerade
anteckningar — Esselde lämnade åt redaktrisen att yttra
sig i Dagny — främst om upprördhet för sakens skull,
sådan den representerades av Fredrika-Bremer-Förbundet.
»Der», skriver hon, »kan det vara en pligt att försvara sig
mot plötsliga anfall — förutsatt likväl att angriparen
brukar ädla vapen i ärlig strid. Har han åter inga bättre
vapen att tillgripa än grinet och lögnen, då kunna den
svenska kvinnorörelsens vänner och förkämpar stå lugna . . .»
Anfallet med »ädla vapen i ärlig strid» efter
krigsförklaringen skulle komma med Missbrukad kvinnokraft,
Ellen Keys sedan i broschyrform utgivna föredrag, som
skulle framkalla en hel litteratur av motskrifter. Men då
det föredraget hölls, fanns Esselde ej längre bland de
levande.
Det hade varit med en känsla av beklämning som
Esselde i början av åttiotalet för Ellen Key yppat sin »dunkla
farhåga», att de skulle »växa ifrån hvarandra». Då ville hon
ej ge vika för den, nu måste hon erkänna hur berättigad
den varit. »Att förlora en vän är alltid personligt
smärtande, äfven när orsaken — såsom stundom händer — är
den helt naturliga att man vuxit ifrån hvarandra . ..» säger
hon i den nyss anförda anteckningen.
Ellen Key å sin sida har i ett genmäle till Eva Fryxell
vackert betonat att det ej varit meningarna för dagen, utan
just växandet, »troheten mot en individuell utveckling», som
förändrat hennes ställning, och att denna utveckling fört
henne »in på en smal stig vid sidan om den breda väg,
där den fylking går fram, åt hvars märke man fortfarande
önskar seger». »Möjligen», fortsätter hon, »borde också den
aningen väckas, att det kan vara af en annan känsla än
harm, som den ensam gående tillropar de framryckande
meningsfränderna en erinran om alla segrande sanningars
fara: att gripas af dogmatismens stelkramp. Ja, man torde
kanske till och med kunna fatta, att det tvärtom skett af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
