Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barare än det andra, och till ökande av ståten
hängde folk ända ut över takkrönen och tutade i
trumpeter och gnällde med cymbaler.
Aldrig i mannaminne hade bevisats någon
stadens medborgare en sådan heder.
I denna ansenliga stad, där tornen radade sig
tätt vid varandra och flera gator voro lagda med
sten, fanns förstås också ordning och skick.
Befallning hade utgått från myndigheterna, att
svinen, som eljest klevo omkring och hälsade på var
det bar sig i husen, skulle hållas instängda för att
icke springa mellan fotterna på deltagarna i
festtåget. Endast kvällen före finge stadens
gunst-lingssugga släppas ut med sina ungar för att rensa
gatorna från värsta avskrädet. Och nu grymtade
innanför alla portar de missbelåtna djuren och
överröstades nätt och jämt av skränet i gatans
skumrask.
Ideligen körde ryttare de genstörtiga in mot
husväggarna, och folk stod packade, ångande av svett
och trängselns alla plågor och slogo grannen i
ansiktet med gröna kvistar, ämnade att hylla
mästaren med. Några störtade in i palatsens öppna
knekthallar men motades tillbaka med lansskaft av
tjänarna, som spelade tärning och drucko festen till
ur fyllda krus. Genom skrålet skar gälla
kvinno-skrin, ett barn hade vräkts omkull och trampats
till blodiga slamsor, men hämnd- och ångestrop
slukades av jubelbruset, som nedåt gatan tagit än
starkare fart för den långa väntans skull.
Oemotståndligt som elden tänder i storm vällde det fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
