Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty äntligen varsnades tåget.
Företrätt av härolder rörde det sig däruppe
genom gatkrönets förgyllda äreport och kom
snigel-likt långsamt branten utför. Främst gingo
musikanter och slogo på pukor, stötte i horn och blåste
på dubbelpipor. De buro blå och gröna och röda
kåpor och fransad gördel och kring hjälmmössan
sutto små silverbjällror och bjäbbade outtröttligt
likt sladdrande kvinnotungor. Knäade gjorde
männen, svängde sina gula skinnskor starkt utåt för
den tvungna långsamhetens skull och voro röda som
tuppkammar av ansträngningen att hålla takt.
Bara citterspelaren satte hakan i vädret som för att
visa att han, oberoende av alla besvärligheter, likt
en sann musikant lät tonerna dansa fritt.
Därpå kom då Hon, festens Höga Drottning, den
tronande Madonnan, stadens hulda skyddsfru,
målad till Guds ära av mästaren bland mästarna. Den
ofantliga tavlan vickade och darrade ett grand på
båren, buren på axlarna av lärjungarna, som med
handen i sidan under axelkappan fjät för fjät
hasade sig ned för gatans flata stenar.
Efter dem klevo stadens styresmän i röd
ämbets-mantel, och den ovige biskopen i guldstickad hätta
och händerna skakande av mödan att hålla
fingrarna utsträckta till välsignelse. Bakom dessa
struttade rådmän i ornat och gledo sirligt
konstsvenner-na, den självsvåldige och fagre messer Ambrogio
och Arnolfo byggmästaren och många fler, ända upp
till mästaren själv i smaragdgrön kappa med brons-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
