Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tårens huvud, och välsignande tillrop sökte sig ned
i hans bröst som droppar av het, söt honung.
*
— Vox populi, vox Dei, he he he.
Giovanni for samman — den lille skrivaren hade
gripit i hans kåpa och fortfor att viska illistigt:
— Jag vet att mästar’n var hos dig i går, jag,
vad sa han? Jag ska tala om berömmet för alla jag
träffar, se’n tror folk bättre vad de ser.
Giovanni slet sig föraktligt loss. Surret av
getingen, som bereder sig att stinga! Nå vad betydde
det väl om den giftblåsan visste besked? Vad vore
folkets röst, folket som i dag lät sig eldas av ett
stycke målad duk och i morgon av att se en
miss-dådare i halsjärn. Skådespelet är allt. Stoltast
därför det verk, som blir för evigt okänt. Gå, ensam
som du kom, den som vill vara fri, han flyr.
Men Giovanni flydde ej. Föraktet, som svingat
sig upp som en örn, föll vingbrutet ned. Tvingade
av en hemlig makt fortforo hans ögon att girigt
skåda, och hans öron att pinande spänt uppfånga
jubelropen och hans fötter att trampa med hopen,
en gata ned och en annan upp. Och för var gång
han sålunda ånyo stötte på segertåget, borrade
blicken sig in i mästerverket skarpt men dock skyggt,
som om det vänt en udd mot honom.
Blåste djävulen upp avundsglöden? Djävulen
— vem talade om avund? vem behövde avundas?
Smått som ohyra och kryp var sådant mot Guds
sanning om det sköna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:12:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ashbarbar/0019.html
