Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gällde det.
Men strax trycktes snidarens buskiga ögonbryn
ned över de oroliga ögonen. Kunde han så noga
veta, om just han kallats att uppenbara den
sanningen? Om inte det han trodde vara Guds
stämma i honom, blott var förhävelse?
Så drevo intrycken fram och åter likt
folkströmmen, tills tåget hunnit till kyrkans breda trappa.
Här sattes båren ned. Ur kloster och härbärgen
runt tempelplatsen skyndade bröder och fromma
med tända ljus. Efter dem vacklade bleka
sjuklingar. Såriga tiggare, nedhukade på kyrktrappan,
ruggade upp sig som omornade fåglar, och en
halvnaken botgörare störtade till, okammad och vildögd
och gav sig till att i allas åsyn gissla sitt sargade
bröst. Eggade av hans skrik trängde massan på
under gråt och rop, och då knektarna jagade
undan dem, kom Giovanni, som liksom på hån
tvingats fram i främsta ledet, att träffas i bröstet av
ett lansskaft. Mästaren såg det och nickade
nedlåtande åt munken.
— Sakta knektar, sade han klingande högt, —
låt den stackars hopen i frid få prisa Herren för
gåvan Han i dag beskär deras stad.
Som för att sanna orden brast ringningen lös i
kyrktornet. Nytert morgonfriska stämde stadens
alla klockor in i jublet. Med väldigt brak foro
tempeldörrarna upp. Följda av korgossar uppenbarade
sjungande präster sina guldprydda gestalter på
tröskeln och drogo sig baklänges inåt, med utsträckta
händer välkomnande verket. Likblek mötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
