Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Giovanni Ambrogios, målarens, lättsinniga
gycklarblick.
— Min kära Giovanni, sade den, du fäster dig för
mycket vid en ringa ting, här följer jag
mästerstycket upp till dess höga plats, än sedan? Kan du
se det på mig? Gå din väg fram kallt som en man
den där vet vad han vill och skrattar åt allt övrigt.
Men Giovanni frossade av att låta sina tankar,
det enda han kunde röra fritt, ringa i otakt med
alla ljud, skära falskt mot alla människors vackert
och riktigt sjungande tankar. På så sätt
övergivnast av alla, stirrade han efter Tronande
Madonnan, där hon gick sin äras gång mot högaltaret.
Inne i templet härskade dunkel, genom
rökelsedimman såg det ut, som om en tåreslöja svept över
ljusen. Giovanni tyckte att han sjönk allt djupare ned
i en svart brunn.
Men just då han nått själva bottnen av
vedermöda, föll bitterheten av honom likt en främmande
börda som han burit till målet. Och han steg,
tyckte han, en bubbla lik, lätt och fri, rysande av
väntan på saligheter dem han ej hade namn för, en
oöverskådlighet av kraft och liv. Steg mot ett hav,
ett hav i storm, han den ensamma, stora vågen,
som skummande lyfte sig, yrde och fröjdades blott
av sin egen kraft.
Obändigt slog sig den långe munken ut genom
mängden och skyndade bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
