Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hättan hade fallit av Giovannis strävhåriga
huvud, han sträckte fram halsen längre för att se,
ögonen glittrade skoningslöst:
— Där sitter Ainbrogio, hans egen vän. Under
halvslutna ögonlock skjuter en stråle, inte av
lättsinne bara, nej av lust till grymhet. Dc långa fina
händerna, en kvinnas händer, smyga sig till vad
som finns inom räckhåll för dem, mjukt som
kattens klor och så — snabbt som pilen ur bågen —
omsluta de föremålet. Starkt och säkert. I
Am-brogios veka drag darrar hälften av dödssynderna.
Och ändå är han inte sådan. Han är flitig och
skicklig, han studerar filosofien, och hans främsta
önskan är att måla tavlor, som ehuru lekande
framställa ädla dygder.
En gåta alltsammans. Ständigt vikande med de
hemliga sprången över okända sluk.
Giovannis läppar öppnades torra, och hans ögon
spärrades upp. Så slöt han dem som för ett
bländ-sken.
I hans verk blev det fulaste vackert, i synden låg
skönhet! Han ryggade oroligt tillbaka. — O,
korsfäste Jesus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
