Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad betydde människornas begabberi och löje
mot smärtan, som brände allra innerst. Verket var
förgäves! Ingen skulle glädja sig och tänka: Visst
är dock detta Guds sanning om det sköna.
Sannerligen — varför slog han icke lika gärna
allt i stycken?
–Ensam i vida världen, utan ens sin andes
barn, ensam med sin fattiga, sin segrande och rika
själ — det lockade som okänt äventyr, det lisade
som balsam i sår. Martyrens vällust — han kunde
önska att erfara den! Varför skulle dumheten och
avunden och trilskheten stå där med palmen
i händerna? Varför skulle fader Benedetto var
dag få knäppa sina händer, skinande av stolthet
över klangen som utgick från hans ringaktade
kloster, och bröderna var dag tanklöst tala om
sni-darens lilla missöde att icke ha fått visa fram sin
konstfärdighet och beklaga, — fast utan vidare
bedrövelse?
Nej nej allt detta skulle han hindra. Han
kunde åtminstone hämnas, han kunde beröva andra
fröjden, då den berövades honom själv.
Se — där slocknade ett ljus, förtärt i klykan.
Natten rann hän, ljusen förbrunno. Snart skulle
dagen gry och gjutarsvennernas sömniga fötter
klampa på gårdsstenen, och den lika sömndruckne
Angelo portvakt släppa in dem i verkstaden och slå
luckan till sidan... Grå och njugg silar
morgondagern in — förfärade stiga alla tillbaka — det är
slut! I spillror ligger snidarens illa tålda verk.
Ring nu i malm och silver du förkättrade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
