Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och människogunst vore tiden inne att visa världen,
vem han rätteligen var. Då trodde de blint. Då
menade de sig förstå — de ömklige...
Ja varför inte på allvar draga nytta av
människornas dumhet? Vem förbjöd honom att i sitt
snideri slå in — t. ex. på mästarens område? Inte
någon så stor trollkonst, listigt och fint kunde det
ske, så att ingen märkte, att han rörde sig med
andras tankar. Han var en ganska slug sven, Giovanni
snidare — det fanns inte mycket, som han ej kunde.
Om han ville.
Ja, men han ville inte.
Hänförelsen gick över i ett slags raseri, han skar
tänderna och riste sina framsträckta armar.
Därpå föllo de ned slappt. Näsborrarna fladdrade ännu
efter utbrottet, men han spottade kallt.
— Tvi — ärelös tjuvnad — tvi. En sådan narr
det sitter inne i dig, du blir aldrig stor, min käre
Giovanni.
Jag ser det. —
Han sprang ur bädden, drog på kåpan och
jämförde bittert sin lott med de andra svennernas.
Där kunde dessa gå fyllda till brädden av
bålstorhet, så att rum knappt fanns för annat än deras
egen härlighet — och icke ens lägga märke till sin
egen pösighet. För dem var allt annat än konsten
oviktigt. I den hade de sitt fäste. Så stodo de på
hälleberget, de lyckliga, med svaga ögon och lätt
hjärta.
Bara Giovanni snidaren hade fått starka ögon,
som ideligen genomskådade hans egen dårskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
