Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofriare man fanns icke, han hade två viljor! Han
var två människor!
Ute i cellgången stannade lekbrodern och lyddes
vid trappan. Ett mäktigt sorl steg upp från
kapellet — skulle man redan vara i färd med att viga
klockan till sin gärning i tornet?
Sådan brådska föreföll otrolig. Det var ock
sällsamt att ingen kallat på honom. Kunde det
förhålla sig så, att upptäckten gjorts, och att den
förmätne nu till straff behandlades som funnes han ej
till?
Långsamt skred Giovanni ned för trappan och
gårdens pelargång i ände till kyrkans öppna dörr.
Genast varseblev han klockan.
Den hängde på en grov stång i fackelskenet, tung
och präktig att skåda, stödd av bockar och svängde
ännu ett grand av farten. Framför lågo
fram-stupa munkar och svenner, lärda och olärda, de
snyftade —• lovprisade — anropade.
Giovannis hjärta började klappa våldsamt —
sedan tycktes det stanna. Andlös, med vidöppna ögon
stod han.
När hade väl en invigning till Guds tjänst och
ära gått så till?
Nej — i samma nu visste han:
Tillbedjan gällde hans verk. Giovanni snidarens
verk var det som lovprisades och tillbads.
Det snabba omslaget berusade, en tanke lyste
till bländande:
— Om han vore större än han anal? Ett undan-
4. — Anuered-Stramlberu: Barbarens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
