Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans lemmar stelnade, hans huvud sjönk mot
bröstet. Långt i fjärran susade ett underligt tal.
Omsider förstod han — och vaknade till insikt
om faran. Det fruktansvärda misstaget måste ju
rättas.
Han tvang hjärnan att arbeta kallt och skarpt.
Vad skulle han säga?
Egentligen var det mycket enkelt:
— Jag har gjort bilden.
Ja visst. Men varför? Skulle de tro att det var
för att verket så fordrade, som han sista natten
funnit sig nödsakad att ändra den forna gestalten
till en avbild just av fader Benedetto? Att han,
Giovanni, icke gjort det uppsåtligen, utan att det
bara fallit sig just så. Skulle de tro slikt?
Ingen enda.
Giovanni visste knappt själv, om han velat eller
inte velat gyckla med patern.
Än om han föregåve att han velat göra Benedetto
en heder sbevisning? Att han ämnat överraska
bröderna? Klokare vore detta men en ny lögn, vid
vilken han allra mest vämjdes. Och sedan, hur skulle
de väl bli till mods över sin egen lättrogenhet?
Människorna förlåta aldrig den, som lurat dem
att vara dumma. Säkert och visst skulle dödsdomen
fällas över snidarens verk, vilket utan dröjsmål
komme att försvinna i tornets mörker.
Just som det höll på att dragas fram i ljuset!
Ingen behövde tvivla på, att klockan nu skulle visas
för folket. Ja kanske hade hela den sällsamma
händelsen ägt rum på Guds egen tillskyndelse? Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
