Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tag — en del av Gud själv, fullkomlig i sin hjärna,
sina händer, sin själ.
Man hade hört slikt om helgonen.
Ty lik andra var han icke. Han hade elden, den
heliga elden.
Det fanns ju också en annan eld.
Om han vore en dämon, om det vore ett
djävulens verk?
Han vek undan, skygg, ville skrika gällt, i dunkel
väntan på att taket skulle störta in, golvet öppna
sig för hans fötter.
Men föreställningen fängslade. Han dröjde vid
den i sällsam nyfikenhet. Likt vällust brände i
honom kraften att erövra, att krossa vad som stod
emot.
Endast långsamt, som ogärna vikande, släppte
dämonen sitt tag. Snidaren torkade med armen svett
ur pannan.
Vilken dåre var han ej som glömde, att just
medgången kräver ödmjukhet. Han måste påminna
dem därinne om att lian var en fattig, syndig
människa.
Han gick hurtigt in i kapellet.
Knappt blevo bröderna honom varse, förrän en
ropade:
— Snidaren hade vi så när glömt, kom du hit
och se och fröjdas. Här finns inte längre ditt
skröpliga verk, mot den Allsmäktiges skärjärn står
ditt sig slätt.
Hur lång tid förflöt innan Giovanni fattade —
det ofattliga? Hans ansikte måste ha frusit sig vitt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
