Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort. Hela dagen strömmade folk till, förnämligt
som ringa. När fader Angelo om kvällen tömde
offerbäckenet, fann han både silverplåtar och
guldmynt, och till Nikodemus i köket stacks in korgar
med kapuner och russinkaka. Ehuru vällevnad ju
icke var tillåten, kunde det dock anses lovligt att
en smula njuta av goda människors frivilliga gåvor,
synnerligen som Gud säkerligen i sin nåd ämnat det
just så.
Men de som höllo sig undan var konstnärerna.
— Icke för att mycket finnes att skåda, tänkte
Giovanni misslynt. Största del av snidningen
doldes, vänd inåt altaret, och övriga delar framträdde
dåligt i den ostadiga skuggan från ljusringen, som
brann kring Benedcttos bild. Den och ingen annan.
Men då icke ens Benedettos gestalt syntes klart,
dristade han bringa saken på tal. Varvid bröderna
svarade, att det icke tarvades att granska skepnaden
så noga. Bilden fanns där, detta var för andakten
tillfyllest.
* «
Mest saknade snidaren Ambrogio, målaren. Ehuru
de liksom glidit ifrån varandra, hade de en gång
varit vänner. Hur ofta sutto de icke då vid
flodbrädden och fröjdade hjärtat vid åsynen av det
stora trädet utan löv, blott översållat, tätt, tätt av
blomklasar i ametistens klaraste färg. Eller på
borgvallen — i gula solnedgångar, då cypresserna
stodo svarta som kol. Och alltid hade de utbytt
tankar om det sköna och många andra ting. Häftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
