Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visst klockan för vilken bröderna offrade sina sista
klenoder, tänk vad de lönades rikligt!
Under måltiderna satt han stum, inklämd bland
de andra vid refektoriets långa bord, där kålsoppan
småningom förbytts i stek och vattnet börjat
blandas med vin.
Aldrig under de år snidaren uppehållit sig i orten,
hade han varit mindre uppmärksammad.
Till sist såg det ut som om han begynt akta sig
själv ringa. Lik en besatt gav han sig till att
snickra på byttor och tråg åt Nikodemus kock,
sådant han förr låtit truga sig till rätt hårt. Det var
som om intet arbete synts honom oansenligt nog,
han fick sin lust till det allra obetydligaste.
— Törst efter att ödmjuka sig, skulle folk tänkt,
om de över huvud brytt sig om hans göranden och
låtanden.
Men en morgon kastade Giovanni verktygen,
begabbande sig själv.
— ödmjuk —• du?! Nej, skrymtare, du vill lura
lyckan till dig. Du förnedrar dig för att åter bliva
upphöjd. Inom dig sjuder och jäser upproret,
vartill tjänar då narrspelet? Ej lurar du Gud.
Kunde väl ock så vara att han önskade piska oron
bort.
Oron för vad?
Siestans timmar fann honom mest bakom
trapp-förhängets springa. Här stod han och iakttog vad
som försiggick nere i kapellet, där suset av böner
och suckar steg som en offerrök mot takets rundel.
Tätt vid klockan knäböjde bröder. Hopen längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
