Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sprang till gluggen. Och i blint högmod, i
rasande trots mot himlen och sin egen gåva, som var
himlens, slungade han bilden ned i den strömmande
floden och slog igen luckan med ett brak.
Isande lugn föll över honom. I mörkret stod han
— allt var slut. Oåterkalleligt slut. Han hade
straffat — någon, något...
Skulle han kanske sedan skona de andra? Nej,
krossa skulle han deras falska avgud, slita sönder
lögnvävnaden. Lida skulle de alla.
Vem mätte hans kval?
Båren med klockan hade hunnit utanför
klosterporten, då den rödhårige munken dök upp, helgonen
vet varifrån, och med rop hejdade folket!
— Medborgare, I faren vilse, detta är intet
mirakel.
Och då mängden stannade, stannade ock
Giovanni och talade kallt, njutande sin hämnd:
— Det var jag, som skar Benedettos bild.
Hemligen, på natten innan klockan i ottan bars bort
till stöparen.
Män och kvinnor stirrade mållösa.
Och plötsligt överfölls Giovanni av en darrning.
I hans själ gapade tomhet. Hans säkerhet försvann.
— Verket som döljes under klädet är gott, jag
ville att det skulle bli känt, därför lät jag er tro,
att det skett ett under.
Nu satte bärarna ner båren. Allas blickar hängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
