Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid den överhöljda delen av klockan, och man trädde
inpå, fiken efter nytt.
— Jag har syndat — sträffen mig för att jag
lät Eder leva i så stor villfarelse.
Giovanni hörde sig uttala detta — var han
förbytt? Något helt annat hade han ämnat säga.
Halvt omtöcknade mötte hans ögon bland
mängden Ambrogios med deras ömkande löje.
— Att du gjorde den dumma gärningen kan så
vara, menade löjet, men att du sedan inte förmår
bära den, är ynkligt, med dig ha vi konstsvenner
ingenting mer att skaffa.
Du försvann Giovannis försagdhet. Hans hjärta
blev starkt. Han hade lidit ont — välan, men
han hade ock gjort ont.
Det var sanningen.
Han lade händerna i kors över bröstet och
talade med fasthet i stämman:
— Jag ensam bär skulden, låt endast mig
umgälla brottet!
Så väntade han orörlig.
Men det såg alls icke ut som om mängden haft
brått med den saken. Snarare utlöste sig harmen
över de stackars bröderna, som sprungo omkring
likt vilsna får, det var ändå de, som ställt till allt
detta, som kostat folk så mycken tid, så många
skålpund gott vax och så många feta höns — att
icke tala om förargelsen över att ha blivit dragna
vid näsan...
Nästan synd om stackaren, som stod där. Be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
