Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och död vägde lika, föil över mig en sorgsenhet, jag
inte har namn för, begäret efter att ingenting veta,
ingenting minnas, efter oskulden själv.
Till blå bergen ville jag fly, till den ensamma
pinjen på vidden, där skulle jag glömma allt —
utom det förunderliga att jag inte hade rövarblod
i ådrorna.
Så kom en kväll. Giuglio gjorde ett dumdristigt
försök att plundra ett rikt och manstarkt kloster
ej långt från själva Napoli stad. Men någon hade
varskott därom och vi mottogos av väpnade män.
Hela bandet dräptes utom gossen Pietro.
Han fick utstå ett straff, som på samma gång
tjänade som prov. Hela långa kalla vinternatten
fick han stå vakt med sina bara fötter på
korgolvets dödskalla stenar. Han fick icke sätta sig,
icke springa, kylan skulle stiga upp i hans kropp
till hans hjärta. Höll han ut, var det ett Guds
tecken, att det stränga samfundet borde upptaga
honom som lärjunge. Och han höll ut, för han
brände av längtan att aldrig mer behöva se det fula,
det hemska, det ångestgivande.
Av Pietro vart broder Giovanni, densamma du
hyser under ditt tak, kvinna.
— Men vad hjälpte det — också i det stränga
klostret upptäckte jag det onda. Beständigt
dansade för min själs ögon anleten präglade av
syndens begär, och så en dag var det något som
tvingade mig att göra bilder av dem. Jag blev
konstsven. Jag framställde syndarens kamp mot sina
hemliga lustar. Själva kampen skulle lyfta män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
