Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom rövar tiden i bergen. Fra’ Giuglio, en
förlupen munk, tog mor min och mig med upp
i de otillgängliga passen. Jag trodde att Giuglio
var min far och jag frågade en gång mor min,
men hon svarade:
— Nej, nej, madonnan vare lovad, far din var
en vinddriven barbar och en hederlig man, och en
som var lärdare i styckena och likare i åthävorna
än vi.
Hur stolt jag blev!
När jag sedan fick stå och hålla utkik vid
böndernas gårdar — bönderna som hemligt sålde till
Giuglio sitt eget kött och blod för att frälsa gods
och gård, fast det skulle se ut som våld — när jag
stod och såg rövarna hissa ned de gråtande
jungfrurna, då låg det ett svalg mellan mig och fra
Giuglio och hans anhang. Jag hörde annorstädes
hemma, jag, som hade en far, som inte var rövare.
Litet betydde sedan att jag aldrig fått skåda hans
drag — han blev mig en amulett — en väktare
— en sköld —
Fjorton år hade jag knappt upplevat, men när
jag satt och spelade om rövat guld, kniven på
bordet, blicken i motspelarens vitöga, för att inte
överrumplas — då kände jag mig gammal. Stryk hade
inte gjort det, inte ödets hårda kastvindar och
brottsjöar utan det, att jag sett, sett. Jag var trött på
att se. Jag tyckte mig ond genom att se det onda
— ful genom att se det fula. Jag önskade bli så
blind, att jag glömde allt vad jag skådat. Mitt i
det farligaste ögonblick med dessa sällar, då liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
