Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde vi kryddat soppan. Må du, högt ärade,
anropa madonnan om att se till vårt elände.
Vad skulle Giovanni säga? Omöjligt var att
förklara för dessa enfaldiga människor deras
misstag, de skulle icke förstå, att han bedragit sig
själv. Och för övrigt var det icke utan att deras
vördnad väckte behagliga känslor.
Beträffande det lagade nätet, ett ganska stort
och tålamodsprövande arbete, så tackade ’man
knappt. Anselmo satt bara och suckade tungsint,
och när han fick höra om Paolos illamående, blev
hans tåliga ansikte mycket bekymrat, han korsade
sig och mumlade: — Helgonen bevare honom. Vad
hustrun, Antonia, beträffar, så menade hon att det
icke var för tidigt att arbetet äntligen blivit
färdigt — gubben däruppe skulle ha något att göra,
han hade det alldeles för bra. För övrigt såg
kvinnan ut att ha åldrats tidigt. Fast hyn gulnat
och mungiporna dragits ned som i stelnat
missnöje, foro ögonen omkring helt unga i sin
spejande vasshet, och handen slog till rappt, då någon av
avkomman glömde att slå korstecknet, innan han
sörplade i sig soppan. Såg man till anletets drag,
var flickan, han mött, sin moders avbild.
Uppenbarligen anfäktades familjen lika litet av
glättighet som av tacksamhet. Men vem undrade på
om torftigheten stämde till misslynthet?
Giovannis hjärta vägrade att lägga något på sinnet, vare
sig egna eller andras fel och brister. Han kände
sig så underligt lätt i hågen, förväntansfull.
Ett stort medlidande måste han hysa för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
