Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga dottern, Katarina, som nu gick omkring helt
sedesamt stilla.
Det var nog så, att hon nyss därute blivit över
hövan upprörd vid att se den »Helige» plågad.
Giovanni borde i grunden anse sig hedrad av hennes
hämndgiriga ord och grälsjuka miner. Allt var ju
redan förbytt i blid ljuvlighet. Med större och
större nöje betraktade han den nätta gestalten. I ett
vithyllt ansikte satt näsan rak och bestänid, håret
låg ramsvart i en flätad krans runt huvudet, en
rad små tänder lyste som havets pärlor, och
under långa ögonhår glindrade ögonen, ett grand
oroligt, likt stjärnorna, men löftesrikt och
lockande som de. Det blev honom mer och mer svårt
att lösgöra blickarna från detta lilla kvinnoväsen.
När hennes rörelser eller yttranden verkade
behagliga, gladdes han, liksom befriad. Om vad hon
sade eller gjorde stötte tillbaka, fann han upp skäl
till hennes försvar.
Han reste sig för att göra uppbrott, men ombads
att stanna över natten och intaga hustruns plats
bredvid mannen i deras smala säng. Föredrog han
utbyggnaden bakom huset, avsedd för åsnor, vilka
dock, Gud hjälpe den fattige, aldrig kommit dit,
så kunde nattläger iordningställas där.
Då spratt Giovannis hjärta till av en okänd
lycka. Han sade sig, att han skulle såra det fattiga
folkets känslor, om han nekade. Han sade sig, att
det var mer än ovisst, om den sjuke Paolo önskade
en nattvaktare i sin hydda, det liknade honom föga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
