Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, jo — du Katarina skall bringa mig lyckan!
— Hysch, manade hon, de vaknar, kanske
köper Santa Maria av dig, de ä rika — du kan tala
vid Anselmo, men förtig, att vi mötts här i natt.
Och borta var hon.
*
Då Giovanni följande dag hunnit till eremitens
koja, fann han Paolo liggande i själatåget. Utom
sig av självförebråelser föll han på knä vid bädden.
Mfen den gamle pekade med darrande fingrar:
— Där i kistan finns guld kvar — tag det och
giv som dig bäst synes till de fattigaste, Anselmo
skall ha sin andel.
— Fader, fader — avbröt Giovanni, ty han skalv
av räddhåga att ej hinna bikta sig och undfå
förlåtelse. — Kärleken till Anselmos dotter Katarina
snärjde mitt hjärta och förmörkade mitt
förstånd, så att jag i går icke återvände till dig. Du
vet jag var aldrig löftesmän, och jag tager henne
till hustru, kan du välsigna mig, arme försumlige?
Den döende gav till ett rop, hans ögon vidgades
onaturligt stora och stela, som ansträngde de sig
att se. Han mumlade i brutna ordvändningar —
— Många och krokiga — verket är Guds verk
— glöm ej — allt i hyddan är ditt — guldet skall
du...
Så förstummade döden hans tunga. Han
fullbordade aldrig sin mening. Giovanni låg länge
böjd över bädden. Allt annat hade sopats bort
ur sinnet, och han grät saknadens tunga gråt.
— Du har förlorat din bäste vän, talade hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:12:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ashbarbar/0130.html
