Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ville icke se. Hade icke på en enda dag år
gått fram över hans själ?
Han bjöd harmen lägga sig till ro. Och han
fylldes av mild och ljuvlig värme.
— Jag älskar dig Katarina, sade han stilla.
Hon öppnade munnen — men slöt den åter.
Kanske hon väntade, att han skulle säga mer. Då
emellertid den fortsatta tystnaden blev obeveklig
som ett sista ord, rynkade hon ögonbrynen och
stirrade fundersamt. Så gjorde hon beslutsamt
slut på tigandet.
— Du behagar också mig, du har ögon som
tala och hår, som ingen annan har. Längre är
du också än svennerna i byn och hemma trivs jag
ej, jag har ingenting emot att taga dig till man.
Giovanni drog en lång, darrande suck. Vad
skulle han väl gjort, om hon stött honom bort?
— Har du inte pengar till en åsna? började hon
snabbt. Vi kan lasta fisk på den och sälja till
lantgårdar och byar inåt landet, de finns, som blivit
rika av den handeln.
Han satt och såg med sorgsna ögon på hennes
ansikte, halvt dolt i skuggor.
— Jag har inga pengar, icke tror jag heller att
jag förmår göra mig till en lyckosam krämare.
— Vad kan du då? avbröt hon otåligt.
— Jag kan bara snida bilder.
— Jaså — Hon var besviken, men fortsatte:
— Köper man inte de där bilderna?
Likt vågen, när månen glider ur skyarna på
himlens fäste, glänser till, så lyste hans ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
