Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giovanni andades tungt.
— Katarina, sade han mörkt — guldet du
bevarar för vår räkning må du inte röra.
Och han förtalde herdarnas illdåd.
Hon svarade med hastiga ord, hennes ögon
gnistrade som kattens i mörker.
Jaså, mer kunde man då icke förlita sig på hans
ord! Nå då var det lyckligt att hon redan i dag
avslutat köpet om huset och beställt säd — ja till
och med fått gamla Giovanna, som var utfattig
och krank, att åtaga sig hela målningen mot bara
ett halvt mått säd. Även en åsna hade hon sett
ut. En riktig tur att hela byn visste besked, så
nu gick det inte att ändra något. — Men tacka ville
hon för hans goda vilja.
Förfärad stirrade Giovanni på henne, tills
vreden sprutade upp som en stråle ur hjärtat i
ögonen och han lyfte handen som för att slå.
— Lätta din rättmätiga vrede, gör dig till
hennes herre, hamrade det i honom, du, en ryktbar
konstsven, som nedlåter sig att vistas bland denna
djuriska hop —
Ryktbar? stenkastade narr! Om folk dömde
sant? Om Giovanni snidaren i verkligheten icke
förmådde återge det sköna han såg i det fula, om
det onda aldrig kunde bli skönt? Icke första
gången tvivlet grep honom... Vore då annat att göra
än att ändra sin snidarsyn? Men till det fick han
själv bli en annan. Ja visst. Icke högmodas, ej
hård i sinnet... Se så liten och späd hon stod där,
förskrämd av tystnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
