Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giovannis lyfta hand lades över hans ögon.
Det varade ett grand innan faran var förbi. Så
vätte Katarina sina torra läppar med tungan och
började varligt och inställsamt:
— Han begrep väl att när de blevo rika, kunde
de lätteligen betala igen guldet. De skulle genast
köpa åsnan, så att han kunde börja sälja fisk och
säkert förtjäna mycket pengar, han som hade så
gott förstånd. Sen skulle de i hela byns åsyn giva
allmosor till gamla och kranka. Sörjde han
månne över bilden, som de ludna vildarna huggit
sönder? Han kunde väl göra fler! Eljest måste hon
säga, att det inte vore mycket bevänt med hans
skicklighet.
Hennes fintlighet liksom luktade sig fram på rätt
spår. Giovanni var frestad att le. Han avtäckte sitt
ansikte, det strålade i den månljusa kvällen av
blidhet, där han lutade det tätt mot hennes.
— Du har rätt Katarina, låt oss börja ett nytt
liv, du och jag samman.
Nå det lät sig höra. Hon drog en liten suck. Väl
att inte längre behöva vara rädd, han såg stark ut
och hade visst seniga lemmar.
Men då hon bjöd honom stiga in och efter
dagens omak styrka sig med den goda soppan —
till och med ett mått vin fanns i huset — så aktade
hon honom icke fullt så högt som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
