Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in. Omöjligt att överantvarda den eländige till så
onödig plåga. Giovanni fick upp kniven. Han
böjde sig för att avskära banden och kände därunder
mannens giftiga andedräkt pusta om sitt ansikte.
Under snidarens ivriga rörelser öppnades kåpan
och då han reste sig, såg han på den sjukes bröst
— Kristusbilden. Den hade glidit ur det löst
omvirade skynket. Den sjukes fingrar klamrade sig om
bilden, och alla Giovannis bestörta försök att få den
loss misslyckades.
Fri från repet vältrade sig mannen på sidan och
den rakade hjässan uppenbarade, att det var en
andlig. Giovannis ångest steg. Tänk blott, hans
vita Kristus i armarna på en fallen präst, — den
ovärdigaste av syndare!
Men hur kunde han bruka våld mot en döende?
Här stod han nu med den stora faran vid sidan
och den stora tvekan i själen.
Han begynte bedja högt.
Den sjuke tystnade. Som om han vaknat ur
feberdrömmar stirrade hans blodsprängda ögon på
det bleka ansiktet med det röda håret utåt axlarna.
Plötsligt skrek han gällt:
— Hädarmunken, undan med dig! — Änglarna
kommer inte fram — här gäller en själ, en själ —
stå inte där, för djävlarna kan vara i dina spår —
Fader Antonio!
Vad, o vad skulle Giovanni göra?
Som om patern anat hans upprörda tankar,
vände han blicken nedåt, såg bilden och viskade
skrämt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
