Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ingen kan motsäga. Också dragas gästandle
andliga dit som myggan mot ljuset. Det händer
dig dagligen att få äta din middag mellan en tiill
fattigdom invigd franciskaner och en hungriig
seminarist, varvid samtalet oftast rör sig krimg
socialismens bittra frukter.
Men återvändom till min berså.
Lille puckelryggige Amandus, drängen, sitter i
hönsburen intill och plockar kycklingar, Bepp>o
binder upp vinrankor och gamla Anita,
uppais-serskan, står med huvudet på sned och näven i
sidan vid bordet och ser förnöjd på var bit jaig
inmundigar. Alla önska de mig tusen gångesr
»buon appetito». Anita har åldrats i kapp me;d
stället, och likt det övriga tjänstefolket hör hom
till tjocka släkten, personalen i dylika affärer
uit-göres nästan alltid av fattiga anförvanter till ägaretn.
Ett bättre tillfälle att skåda toskanskt borgarliiv
än i Scheggis trädgård kan knappt finnas. Mellain
allmänhet och värdfolk samt med hundar, kattoir,
höns och ankor råder ett särdeles patriarkaliskt
föir-hållande, och när dragonerna komma ledande sinia
gnäggande hästar nedför gången längs borden, oc:h
gubben Scheggi själv i långt förkläde, ylletröjja
och den röda toppluvan på örat stultar efter meed
en fiasco under var arm, då tycker man sig
uppp-leva en gammal roman av Dumas.
Första villkoret för en främling, om vars vanoor
huset ingenting har sig bekant, är att besitta
synnerr-ligen god tid. Märkvärdigt fort får han sitt viin
och sitt bröd framsatt, sedan försvinner Anitaa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
