Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon åter syns till är alldeles oberäkneligt’
Gästen öder en hopplös tanke på den lilla
viftande köksan därinne vid spiseln, dricker
pliktskyldigast dubbelt med vin och mumsar ofantligt
med bröd, extra avgift, samt fördriver tiden på
allehanda sätt. Helgdagarna är det proppfullt med
folk, nygifta par, som söka ensliga hörn, borgare
följda av feta matronor med hattarna översållade
av rosor, familjefäder med barn, blomma och ett
dussin fränder, vilka alla fylla långa stenbord i rad,
hoppa bock över de halmflätade stolarna, sjunga
visor, spela teater, allt med en överflödande
livsglädje, en stojande ysterhet, som aldrig går över
behagets gräns och är lika smittsam som den glatt
oförställda matlust, varmed man sedan anfaller de
rågade faten. Dessa dagar råder hög spänning
däruppe i boden. Alla Settignanos värdshus
förenas nämligen praktiskt med en salubod, fullhängd
av skinkor, korvar och ostar. Av pur förnöjelse
nedbringas stamkundernas räkning till rakt
ingenting, med vinvikten är det inte så noga, och fast
gamla Anita går på hälarna och vänder sulorna i
vädret av pur trötthet, strålar hennes ansikte, ty
sonen, som om vardagarna arbetar i sten, inkallas
om söndagarna till kypare. Men när festen nalkas
sitt slut kommer far Scheggi vaggande nedför
gången, luvtofsen svänger om öronen och
brummande viker han upp tröjärmarna och börjar samla
ihop dukarna, blänger argt på vinpladaskorna,
mumlar snäva ord om den extra hjälpen, som
fordrar mat och pengar, om Firenzeboarna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
