Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur tvännes lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siii hvita, tunna dräkt med vederbörlig solfjäder
och lätta skor var föremål för Nils’ oupphörliga
beundran. De ujöto af en fridag som
skolungdom. Alla dessa färger, allt detta jubel blef
dem först öfvermäktigt likt den bräddfulla
pokalen för den af törst försmäktande. En skugga,
en fläkt af smärta lade sig öfver deras stämning.
Meu modet steg, de andades ut fullt och djupt,
de kramade hårdt hvarandras händer och irrade
hit och dit, gnolade med musiken, hoppade
odygdigt på de liögbågiga broarna.
Småningom grepos de af massornas yra, de
följde med strömmen till den stora
frilietskloc-kan och klappade händerna åt talarne, köpte
små flaggor och viftade, marscherade fram med
karnavalen under skratt och upptåg ...
De kände sig som människor med rätt att
lefva.
Det här var friliet, det här var glädje. Säg,
hade flickan känt en sådan glädje i det gamla
landet? Och visste hon hvarför? Jo, här fanns
hopp, här var man likställd medborgare med
de allra bästa, de som burit fram slik härlighet
i sina tankar, syner och ord, och ville man blott,
så kunde man själf nå så långt, därför kände
man aldrig trycket af sin litenhet.
— Ja, jag skall värkligen taga itu med något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
