Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur tvännes lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när man nalkas ändstationen efter en lång resa
— när som lielst kunde deras namn ropas, en
störtsjö välkomnande händer utsträckas, det
märkvärdiga i deras härvaro betonas. Deras
hjärtan öppnade sig, de längtade efter att
högaktas, kelas med, dragas in i en varm, strålande
vänkrets ...
— Två lemonad med is, sade Nils i
sväf-vatide ton på engelska till kyparen.
Denne satte servietten för munnen och smålog
oförskämdt, storskrattade litet längre bort och
sade något vid ett bord. Han hade genast sett, att
de voro svenskar, och fann det löjligt, att de
icke talade sitt eget språk. Leendet
fortplantades till andra bord, man sände Fredmans
likgiltiga eller gäckande blickar och gyeklnde
ogeneradt öfver uppkomlingslandet, kritiserade
storordigt och liögröstadt, så att de bleka,
ordknappa amerikanerna gåfvo dem och deras
ölglas några skarpa ögonkast.
Då kom omslaget våldsammare, ju djupare
vekheten öfverrumplat hjärtat. Nils reste sig,
kokande af bittert trots. Han slungade tit
några ord 0111 klumpighet och svensk afund och
gick, följd af skratt och kvickheter.
— Det var då väl du kunde sjunga ut!
— Väl ja, skar Nils till, så där gör man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
