Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur tvännes lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sikte. De genombäfvades af frihetsdageus
betydelse, de sågo storliet i detta larm oeh jubel.
Långsamt vältrade massorna öfver japanska
bron, förbi de öfverfyllda restaurationerna.
— Nu taga vi oss ett glas lemonad, Anna
du?
— Här!? sade hon audruteu, förskräckt.
•— Kom! han tog plötsligt hennes arm och
vek af in under tälten utanför svenska lokalen.
De satte sig ned, väntande på uppassning.
Rundtorn dem var högljudt prat och blossande
ansikten. Välfödda, ljuslagda män ined röda
kinder drucko och svuro på oblandadt
hemlands-tungomål — främlingar med en färsk
oförfalskad doft af Norden.
Länge fingo de sitta där och vänta. Nils
var nästan blek, Annas hjärta klappade. De
sågo på hvarandra.
-— Tror du vi känna någon, hviskade hon.
— Kanske, — hans blickar blefvo spanande,
långa, skygga.
Ölet strömmade, pratet ljöd på renaste
högsvenska, käckt, sorglöst.
Och som de suto där, två okända vandrare,
skilda från alla dessa, hvilkas väsen dock voro
rotade i samma jordmån som deras, smög öfver
dem en smekande trötthet. De kände det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
