Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur tvännes lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans högtidliga ton fick henne upprätt och
förväntuingsfull, men hon förstod ieke . ..
— Jo-o du, Anna, han knep hårdt ihop
läpparna och tog hennes hufvud i sina händer,
släppte det åter — började gå af och an som
fylld af något ända till brädden.
— Jo-o du — sämre är det inte! Såg du
inte på svenska taflorna — hvad? Förstod du
icke, att det är något nytt, något alldeles nytt,
som arbetar sig fram därhemma, och min väg
ha de slagit in på.
Det var styft det där — men jag skulle
gjort det finare än någon af dem — fa-an ja,
något helt förstår du — som en enda ton, en
enda färg midt i färgerna, ja det var mina grepp
det där.
Han blef tjock i halsen, ögonen vattnades,
läpparna darrade, rösten bröts.
— Flickan min!
Handlöst kastade han sig ned på golfvet
och lade liufvudet i hennes knä.
Han grät så våldsamt.
— Men Nils, ropade hon uppflammande,
skall du gråta åt det? Måla då igen, vet jag!
Ska’ vi resa hem? eller kan du inte begagna,
dina studier hemifrån, de äro ju modärna då —
det är ju utmärkt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
