Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp sin lilla figur och med en blandning af
patos och ironi, under lifliga gester,
improviserade :
— Hon är mjuk som en vidja — ansiktet
fint och kyligt hvitt. — Evigt är den smala
foten lyft till frihet, men hjärtat bindes af
tusen band. Om vintern fryser hon aldrig, och
hon är sval, när solen står högst. Handen har
ett makalöst snabbt och helande grepp. — Kall
är hon ej, men ej häller brinnaude. Hennes
själ är så klok, så klok — hon drömmer icke
om den stora kärleken — ah, någon Julia
söker ni nog förgäfves. — Men när hon kommer
in i rummet, då blir rummet fullt af henne...
— Ack, ni poetiska europeer, afbröt
Bostou-flickan tämligen kyligt, där hon låg med
huf-vudet i sin väns, miss Lorries, knä.
Mademoiselles artigheter voro så irriterande.
Men miss Lorrie hade sutit drömmande
och lekt med det silkesmjuka hårburret i sin
famn. Och nu började hon tala på sitt
sjungande sydkarolinska mål:
— Poesi ja — det är något eget med poesi
— som om den icke låge rätt för ungdomen,
inte sant? Se på en flicka, hur rik fantasi hon
än må äga — om ni ger henne världens
härligaste dikt, mest spännande roman, så föredrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
