Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon en enda blick af sin älskade, ja en dans,
en liten flirt .. .
Hvad folk har svårt att fasthålla, att
Amerika är ungt!
Om det bure aldrig så mycket dikter iuoin
sig, så har det icke tid att dikta konst.
Ungdomen har alltid så brådt. Den upptäcker evigt
konsten i lifvet. Den älskar blott sin egen
sorg, sin egen glädje, sin egen smärta. — Det
är för deu mogna kvinnan och mannen
diktaren upptäcker lifvet. Han ger dem något, som
är deras lif och dock icke deras. Det är
konsten. Konst är alltid dekadeus ...
Åh, där var det igen, det gamla
stridsäm-net. Icke möjligt att smälta samman!
Svenskan, som med korslagda händer tyst
och storögd blickat in i spisel gapet, kunde ej
afhålla sig från att infalla:
— Hur skulle ni kunna dikta, ni som
aldrig känt lidandet?
Hon uthärdade lugnt elden fråu ett par
svarta ögon.
— Vi?! Hvad är Amerika? Är det icke
en brunn, fyld af den bittraste smärta, det
tusenåriga lifvets bottendrägg? Vi växte upp
vid lidaudet, vi drucko smärtan vid våra
old-mödrars bröst den vräktes upp på våra stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
